Så länge sedan

Hej på Er! Här sitter man och skriver, undrar om det är någon som läser raderna. Kan ni tänka Er att det var påsk sista gången jag var här. Vi går inte in närmare på varför det inte blivit skrivet något. Kan väl sammanfatta det med att jag haft lite annat att tänka på. Det är dock en sak som skall nämnas, svensk sjukvård! Den sjukvården vi har skall vi vara oerhört rädda om. Då var vi framme vid nutid. Dagarna bara susar förbi, snart så är min sjukskrivningsperiod över och det förväntas att jag ska jobba för fullt igen. Det känns både roligt och skrämmande, ska jag klara av att jobba för fullt igen. Naturligtvis ska det gå bra, bara det finns något att göra. Den där ständiga oron över arbete, alltid undrar man över vad som ska finnas att göra nästa vecka osv. Har gjort mig av med en älskling, min första egna maskin. Jag vet att den kommer att få det bra hos sin nya ägare, han är en duktig ung kille. Kunde jag bra få sålt den där Egholm, vi är inte bästa kompisar och det vore nog bäst att våra vägar skildes. Vet du någon som behöver en liten redskapsbärare (gräsklippare, sopmaskin och snöröjare)? Jag ska inte vara besvärlig i affären, bara jag får det jag vill ha. :) Har nästan bestämt mig för att tillföra företaget en liten traktor, var nere och provkörde den igår. Skulle passa mig som handen i handsken. Kunde man bara sia in i framtiden och veta hur mycket det blir att göra i vinter. Ni kanske tror att jag är lite nojig med detta tjat om vintern. Denna tid då allt går på sparlåga, de få arbetstillfällen som kommer går till dem som har brunast tunga. Nej vad är det jag skriver, så får man väl inte säga. I tider med dålig arbetstillgång så är det mycket lätt att få dumma tankar. Personligen så kämpar jag för att man skulle dela på det lilla som kommer in. Nu är det som det är, den 19 november förväntas jag vara fullt arbetsför. Får ta och lägga in högsta växeln i att ragga jobb fram tills dess, något svinstall kanske kommer in. Det får vara bra för denna gång, vi hörs inom kort Gert