Den vecka som varit innebar något nytt för mig, nämligen arbete. Den här långvariga stillheten som varat en tid är påfrestande för både kropp och själ. Oron inför framtiden, hur ska nästa vecka bli, kommer det några förfrågningar om jobb osv. Hur ska man egentligen ha sitt liv ordnat? Ska man stå på fabrik och aldrig få se hur vädret är utanför, eller ska man köra modellen fritt fall utan fallskärm och känna en pirrande känsla i kroppen.
Åter till arbete, som ni alla sett så föll det ju lite snö förra veckan. Då går telefonen varm, frågor om när drar du igång, hur många blir vi, har du kallat in handskottare, glöm inte att NN måste komma åt sin maskin. När man väl är igång och saftblandaren på taket snurrar glömmer man allt annat. Vilket område ska jag börja med idag, vi får ta det där de fick ju vänta förra gången. Glöm inte att ta den där tandläkarmottagningen, patienterna kommer ju tidigt. Man sitter i sin egen värld och är kung i den lilla lilla hytten på maskinen. Tog jag med nya batterier till hörselskydden, det är gott att lyssna på P4 Väst. Lite är det ju för att skydda den redan dåliga hörseln.
I fredags svinotta ringer han som kör min andra maskin och säger: jag har tappat plogen, den bara lossnade när jag backade. Han är en handlingens man som såg till att få maskinen och plogen till våra lokaliteter på Torpa. Men var hittar man en bult, M20*110, klockan 04.00. Bulten gick att få tag på i en närliggande järnhandel, när de öppnade. Därefter fixade han så skiten blev hel igen, tack Nicke. Jag var där en sväng för vårt jobb i Trollhättan var tillfälligt lagt på is, det snöade för mycket. Däremot blev det röjning sent på kvällen.
På lördagen var vi utkallade igen, tänkte att det blir nog en massa snö och en långdag igen. Den där snön blir man aldrig klok på, i Trollhättan hade det nästan inte kommit något alls, öppnade klart på två områden och sedan hävde vi på grus. Vid tolv så var vi klara.
Men lördagen var inte slut för det. Det var bara att åka till ett svinstall, skulle egentligen börjat tvätta där på lördagen nu fick det bli förvattning i stället. Nu hade jag lovat kunden att jobbet skulle vara klart i helgen, startade vid åtta-tiden på söndagen och körde i ett sträck fram till närmare halv tio på kvällen. Armarna var så ömma så ibland kunde jag inte hålla om strålröret, fick låta det vila mot armen. Innan det gick att starta hade den stränga kylan gjort så en matarslang hade frusit, det finns inget så envetet som en stelfrusen vattenslang. Till slut så gick det vägen, men det var inte långt borta att jag gav upp.
Idag måndag, började jag att ta hem utrustningen. Började med högtryckstvätten, resten får jag ta i morgon. Måste köra grejerna bak i bilen, annars fryser det sönder i kylan.
Känner mig lite lugnare idag, har haft ett möte och den närmaste tiden känns tryggare. Den här tiden på året önskar man ett tryggt jobb under tak, utan sol. Men så snart allt drar igång igen då glömmer man den oroliga tiden.
Skulle du vilja ha ditt hus tvättat eller taket rengjort eller få ditt stall tvättat eller sanerat, ring då mig eller Vänersborgs Farmartänst. Be naturligtsvis att de ska skicka mig och ingen annan. Ja, jag dricker kaffe och gillar hembakta bullar. Lunch, jag är inte den som tackar nej. Eftermiddags kaffe, nej nu får vi allt jobba lite.
Önskar er en riktigt trevlig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar