Sönda môra!

Ja gött folk, nu har snart ännu en helg gått förbi, undrar vart tiden tar vägen. På söndagsmorgonen brukar jag ligga kvar lite längre i sängen, gott att slötitta lite på tv:n. Efter detta smakar det alltid lika gott med några muggar kokekaffe, åh va gott.

Nu så hade jag tänkt att ta mig en tur med fyrhjulingen ner te Sjöskogen, lånat en gps och varför se vart gränserna går, inget exakt men på ett ungefär. Ni ska veta det att jag är en sån som fullständigt skiter i vart gränserna går, huvudsaken är att grannarna är överens. Nu gäller det ju att båda parter har samma enkla synsätt, nog om detta. I värsta fall får jag väl gå runt och lyfta på benet med jämna mellanrum och markera revir. Ni behöver då inte ringa ordningsmakten om detta skulle ske, förklaringen har ju getts.

Lördag eftermiddag och kväll, då var det kvalitetstid som min gode vän på LRF skulle sagt. Vi var barnvakter åt lille Leo, full fart hela tiden. Han är en solskensstråle som förgyller livet. När han hade ätit gröt så föreslog hans farmor att vi skulle gå ut en stund. Sagt och gjort på med hans kläder, vi två gick ut lite före. Nu kan man väl i efterhand konstatera att jag snabbt som attan lyfte upp honom, trodde att han var rädd för hundarna och inte ville gå i snön. Han kurade ihop sig så gott i min famn så jag trodde att jag gjort rätt. När farmor kom ut så kom dagmamman fram, ställ ner honom på marken och låt han gå lite. Det gick ju hur bra som helst, vi gick en för Leo en bra bit. Vi får hoppas att det blir fler sådana tillfällen för oss. Väl inne igen så gick allt så fort, ett tu tre så låg han i sängen och sov. Någon gång fick vi allt gå fram och natta igen men sicken unge.

Börjar bli lite missmodig i fråga om snön, rapporterna lovar men verkligheten blir noll. Detta är inte bra, men inget ont utan att det har något gott med sig nu blir det ju rensat i skogen. Funderar lite på att ta ner resten av asparna som blev kvar efter gallringen. Nu kommer det så fint med gran och tall och en attans massa annat. Får jag bara gå ett varv med röjsågen så kommer det att bli en fin skog om några år. Det är allt en speciell känsla att det är jag som skapar skogen, det är jag som bestämmer hur det ska se ut. Undrar om det är någon mer än jag som känner så?

Nu gôtt folk ska jag sätta på mig arbetsjackan och dra ut.

Vi hörs, bästa hälsningar från pojken till Kaseräven (hörde att pappa kallades så).